Vareniklin (Champix) gav inte signifikant fler rökfria ett år efter behandlingsstart än nikotinplåster. Däremot drabbades cirka 40 procent av illamående jämfört med cirka 10 procent av de plåsterbehandlade i en studie.
I en nyligen publicerad öppen studie randomiserades 757 rökare till antingen vareniklin i 12 veckor eller nikotinplåster i 10 veckor.
De rökte i genomsnitt 23 cigaretter per dag och hade en snittålder på 43 år.
I vareniklingruppen var 26,1 procent kontinuerligt rökfria från sista behandlingsmånaden till och med vecka 52 från behandlingsstart. Bland dem som fick nikotinplåster var andelen 20,3 procent. Skillnaden var inte statistiskt signifikant. Däremot var signifikant fler rökfria sista behandlingsmånaden med vareniklin än med nikotinplåster (55,9 respektive 43,2 %). Hela 37,2 procent av dem som behandlades med vareniklin drabbades av illamående mot 9,7 procent av dem med nikotinplåster. Det var fler i vareniklingruppen än i nikotingruppen som avbröt behandlingen på grund av biverkningar.
Effekten av nikotinplåster kan ha underskattats i jämförelse med vareniklin på grund av den kortare behandlingstiden med plåster. På den svenska marknaden finns nikotinplåster som enligt den godkända produktresumén kan ges under högst sex månader. I långtidsuppföljningen började registrering av återfall en vecka tidigare (vecka 8) i nikotingruppen jämfört med vareniklingruppen (vecka 9). Även detta kan ha missgynnat resultaten med nikotinplåster.
Studien visar att nikotinersättning står sig väl jämfört med vareniklin när det gäller långtidseffekten på rökfrihet. Något effektmässigt skäl att börja med vareniklin innan man provat nikotinersättning finns alltså inte. Fortfarande saknas studier där effekten av vareniklin studeras på rökare som inte blivit rökfria med nikotinersättning.
Ett omfattande stödprogram liksom i övriga studier med vareniklin har sannolikt påverkat resultatet positivt i båda grupperna. Stödåtgärder bör alltid vara basen för rökavvänjning och har i sig god effekt.
Skriv ut sidan
